>
Många surdegsbröd är sådär snyggt håliga. Men om man tycker det är snyggt med håliga bröd, men inte vill baka med surdeg, hur gör man då? Var ligger hemligheten egentligen?
Dels ger lösa degar lite större hål, eftersom de ger mindre motstånd när luftbubblorna utvidgas av koldioxiden. Men lösa degar kan vara väldigt veka, och väldigt svårhanterliga.
På bakkemis sajt (som just nu verkar krångla, därför länkar jag inte dit), och i min nya bok ”Praktisk Gastronomi” har jag läst om stötning och vikning, något som många kanske känner igen från just surdegsbakandet. De momenten är delvis till för att stärka glutentrådarna, något som behövs i framförallt veka degar. Och dels för att göra gasbubblorna mindre och fördela ut dem i degen, då upplevs degen styvare och lättare att hantera.
Men om man sätter en lös deg på vanlig jäst, och stöter/viker den, får man samma hålighet då?
Jag satte en deg på
500 g vatten
20 g jäst
700 g vetemjöl
20 g honung
11 g salt
Först var degen som en smet, helt ohanterlig. Den fick jäsa upp och stöttes ned tre gånger, vilket tog sin lilla tid. Första gången märktes ingen skillnad på degen, men allteftersom blev den annorlunda.
Den blev helt plötsligt mycket mer lätthanterlig. Fortfarande lös, men smidig, inte alls lika kletig. Det gick alldeles utmärkt att rundriva och slå limpor av den.
Jag fick använda något mer mjöl vid utbaket än jag brukar, men ändå inte dränka degen i mjöl.
Och, ja, det blev hål! Mycket, stora, många. Brödet blev dessutom väldigt saftigt, naturligtvis för att jag kunde använda en väldigt lös deg.
Jag gräddade något längre, 30 min, och är man osäker är det bra att mäta temperaturen inuti. Lösa degar har ju lättare att inte bli färdiggräddade inuti än fasta.